Midsommarafton idag alltså, jag jobbade till straxt efter tre. Sen åkte min bror och jag ut till våra föräldrars sommarstuga. Där var även min syster med barn och man. Mycket trevligt, mycket tok och skratt och MYCKET god mat!!  Vi var inte där så länge för min bror skulle iväg och jag ville hem och vila. Har inte sovit ut ordentligt på två veckor nu, så jag hoppas på sovmorgon imorgon!!

Säger bara fan fanfan.... Mannen messade mig igår och frågade mig om midsommar och han skrev att han saknade mig.. Ja men visst Lotta veknade direkt. Så han var här igår, mys och underbart med hans närhet.  Men sen då... Jag tror jag blir galen snart!! Känner att efteråt mår jag dåligt för jag vet inte om eller när det blir nån nästa gång. Jag vet att jag inte kan ha det så här i längden, men han har mitt hjärta tyvärr.... Det är därför  jag veknar direkt, annars skulle man inte svara om det var nån man inte ville träffa. Fan fan fan......... Måste ta mig i kragen och gå min väg... förbereder mig mentalt för den biten. Alltså när jag säger till honom att jag inte vill träffas på det här sättet mer. För vad är det för mening egentligen, han vill juh inte ha mig på det sättet som jag vill att han ska... Han får mig att må bra när han är här, men sen är det så jobbigt att aldrig veta om eller när vi ska ses. Eftersom jag tycker om honom riktigt mycket så är det skitjobbigt att ha det så här. Vill inte för lora honom men jag måste vända mig om och gå, utan att se mig om... för att orka själv och vara sann mot mig själv. Har låtit han fått sin vilja igenom, vilken var att få träffa mig men inte att vi var på väg nånstans, som i ett förhållande... Nu ska jag sätta mina krav och på den vägen är det.

En jobbig väg men jag måste ta den, snart ....

Kram kram