Så skönt att vakna utvilad. Igår var en tuff dag på jobbet, kan juh inte skriva på grund av tystnadsplikt, men jag fick visa vad jag gick för och fick mycket beröm av chef och ssk!! *L*  Sen efter jobbet skulle jag ta ut pengar på bankomaten som finns där jag bor, då tar den f-n mitt kort. Paniken växte, det är fredag och jag skulle handla. Snabbt som attan ringde jag telefonbanken, spärrade kortet och beställde ett nytt, fick veta att bankkontoret på stan var öppet till 18. Fick skjuts ner, tackar för det.

När jag väl kom hem lagade jag lite mat, slocknade en stund i soffan, riktigt skönt faktiskt. Sen blev det Idol och en det snackande på nätet. Tyckte visserligen Calle var bäst igår. Men men mig gör det inte så mycket att Erik vinner, hoppas han inte blir nån one-hit-wonder bara.

Tänkte ta mig en tur på stan idag kolla in lite julklappar, köpa nån oxå kanske. Ikväll ska jag hem till T, bara ta det lugnt hon jobbar denna helg och jag vill inte förstöra denna helg med en massa bus...

Ha en fortsatt bra lördag!! Kram kram

Då var det fredag igen, jösses vad veckorna springer iväg. Det är 13 dagar kvar till julafton, det gör juh en lite småstressad. Visserligen så blir det inte så stora julklappsinköp för min del, har bestämt att bara köpa till mina minsta syskonbarn och sen till S lille son. Sen måste jag ha nåt litet till mamma och pappa, T och S, men inget jag stressar över iaf.

Veckan som gått har varit okej måste jag säga. Fortfarande mycket funderingar kring han som jag dejtade. Vad gick fel?? Kunde jag gjort nåt annorlunda?? Varför var han inte ärlig?? Samtidigt känner jag att det är ingen idé att grubbla för jag kommer aldrig få nåt svar i alla fall från honom. Men jag känner mig väldigt sårad och ledsen i alla fall.

På jobbet är det väl okej, tycker fortfarande att det finns personal som kanske inte skulle vara där dom är just nu, men det är juh inte sånt som jag bestämmer över... Skulle juh vilja göra nåt annat, men vad?? I dessa tider ska man vara glad att man har ett jobb och  det är jag men jag känner ibland är det tungt, riktigt tungt.

I helgen är jag ledig och hade väl inte tänkt göra så mycket, julpynta lite och kolla lite julklappar. Unna mig känslan av att vara ledig iaf, det ska bli skönt....

Nu är det dax att dricka upp kaffe och göra sig färdig för veckans sista arbetspass...

kram kram

Ja då var det måndag då och jobbardax. Har en bra vecka denna vecka, jobbar bara dag och det är skönt att slippa kvällarna.

Dejten då, hur gick det med den?? Ja, supertrevligt när vi träffades på fredagen, god mat och trevligt sällskap. Han såg bra och var lika trevlig i verkligeheten som han varit när vi pratat i telefon. Han sov kvar hos mig, på lördagen tog vi det lugnt lagade lite mat och tittade på teve. Sen på söndagen åkte han hem.

Men efter en stund fick jag en obehaglig känsla att det inte var som förut. De sms:en jag skickade besvarades kort och inte alls på samma sätt som tidigare. På måndagen skickade jag ett sms där jag beskrev min känsla om att nåt var fel, men fick då till svar att han tyckte om mig och funderade varför jag skrev så...

Ringde sen på eftermiddagen och ville förklara varför jag kände så, han babblade på och avslutade samtalet med att säga att vi skulle höras i veckan. Eh, hängde inte riktigt med där. Från att pratat varje dag till att höras senare i veckan. Tankarna malde på i huvudet då och jag kände mig helt borta i huvudet.

Var på bio den kvällen, men hade svårt att koncentrera mig på filmen. När jag kom hem var han online på msn, jag frågade då om han hade en bra kväll och det hade han.... Sen skrev han inget mer.. Då kände jag att jag klarar inte mer, så jag skrev att nåt förändrats och att vi skulle strunta i allt. Men inget svar, skickade då sms och fick ett svar. Hans ursäkt var att det var avståndet och han kunde inte flytta, jag började skratta när jag läste det. Herregud, vi hade precis träffats och han skyller på det!! Vi bor inte i samma stad, men det tar 20 minuter att ta sig dit med tåg. Sen skyllde han på att han blev fundersam för att jag inte svarade på ett telefonsamtal på lördagen, men det var ett nummer jag inte kände igen.

Så jag fick dra det ur honom att vi inte skulle ses mer, eftersom han inte själv var ärlig nog att säga det själv. Sen slutade det med en massa lögner från hans sida, jag ifrågasatte varför han inte varit ärlig från början. Vilket vi diskuterat massor när vi pratat i telefon, att det enda jag begär är ärlighet. Jag hade kunnat tagit det om han sagt från början att vi inte skulle ses mer, men när jag får dra det ur honom och han kör med en massa lögner och undanflykter då är han bara ett svin för mig..

Känner mig så sårad, lurad på nåt sätt. Självkänslan har fått sig en törn och det här gör det inte lättare att lita på killar i fortsättningen...

Känner mig värdelös och dum.......

Nu ska jag bege mig till jobbet!! Kram