Ja då var det måndag då och jobbardax. Har en bra vecka denna vecka, jobbar bara dag och det är skönt att slippa kvällarna.

Dejten då, hur gick det med den?? Ja, supertrevligt när vi träffades på fredagen, god mat och trevligt sällskap. Han såg bra och var lika trevlig i verkligeheten som han varit när vi pratat i telefon. Han sov kvar hos mig, på lördagen tog vi det lugnt lagade lite mat och tittade på teve. Sen på söndagen åkte han hem.

Men efter en stund fick jag en obehaglig känsla att det inte var som förut. De sms:en jag skickade besvarades kort och inte alls på samma sätt som tidigare. På måndagen skickade jag ett sms där jag beskrev min känsla om att nåt var fel, men fick då till svar att han tyckte om mig och funderade varför jag skrev så...

Ringde sen på eftermiddagen och ville förklara varför jag kände så, han babblade på och avslutade samtalet med att säga att vi skulle höras i veckan. Eh, hängde inte riktigt med där. Från att pratat varje dag till att höras senare i veckan. Tankarna malde på i huvudet då och jag kände mig helt borta i huvudet.

Var på bio den kvällen, men hade svårt att koncentrera mig på filmen. När jag kom hem var han online på msn, jag frågade då om han hade en bra kväll och det hade han.... Sen skrev han inget mer.. Då kände jag att jag klarar inte mer, så jag skrev att nåt förändrats och att vi skulle strunta i allt. Men inget svar, skickade då sms och fick ett svar. Hans ursäkt var att det var avståndet och han kunde inte flytta, jag började skratta när jag läste det. Herregud, vi hade precis träffats och han skyller på det!! Vi bor inte i samma stad, men det tar 20 minuter att ta sig dit med tåg. Sen skyllde han på att han blev fundersam för att jag inte svarade på ett telefonsamtal på lördagen, men det var ett nummer jag inte kände igen.

Så jag fick dra det ur honom att vi inte skulle ses mer, eftersom han inte själv var ärlig nog att säga det själv. Sen slutade det med en massa lögner från hans sida, jag ifrågasatte varför han inte varit ärlig från början. Vilket vi diskuterat massor när vi pratat i telefon, att det enda jag begär är ärlighet. Jag hade kunnat tagit det om han sagt från början att vi inte skulle ses mer, men när jag får dra det ur honom och han kör med en massa lögner och undanflykter då är han bara ett svin för mig..

Känner mig så sårad, lurad på nåt sätt. Självkänslan har fått sig en törn och det här gör det inte lättare att lita på killar i fortsättningen...

Känner mig värdelös och dum.......

Nu ska jag bege mig till jobbet!! Kram