Vi pratade häromdagen. Då ställde jag honom mot väggen och sa att det kanske är lika bra att han tar tillbaka henne, flyttar ihop med henne igen. Men det ville han inte för då förlorar han mig. Men vad är problemet då??

Jag kommer aldrig fatta att man vill välja bort nåt som är bra mot nåt som är dömt att misslyckas. Men jag kämpar vidare för just nu orkar jag, ett litet tag till iaf!! Tur att man har underbara vänner som finns där!! <3 <3 <3

Ljuset som finns är att jag snart hoppas jag är klar med mitt körkort. Ska göra halkan och mina sista lektioner på onsdag!! :)

Hade hoppats att jag skulle få tala om hur jag känner, för jag tror inte riktigt han förstår. Hur det känns för mig. När han ex talar om att hon vill ha tillbaka sitt gamla liv. Att hon planerat utlandsresa för dom. Sen har hon mage att få till det att hon bryr sig om mig, med tanke på om dom skulle flytta ihop igen. Just nu finns det ingen annan än hon som jag hatar mest av allt i världen.!!!!!!!!!!!!!!!!

Det värsta av allt är att han blir fundersam över allt det här. En del säger att jag kanske bara inbillar mig. Men jag tror faktiskt inte det. Det känns som nåt är på väg att hända.

Hur kunde jag vara så dum att tro att det här skulle hålla, varför släppte jag in honom i mitt hjärta och lät mig få vara lycklig en stund!!??

Tar en minut, en timme ett dygn i taget...

Efter mycket om och men och diskussioner, kändes det bra ett tag. Men nu växer känslan sig allt starkare att han kommer välja att gå tillbaka till henne!! Jag kan inte äta, sover dåligt. Men han säger inget, utan det var jag som tog iniativet till att vi ska prata ikväll. Det är lika bra, fast det gör så jävla ont!! Ont att mista honom, just till henne.

Önskar att jag visste att det jag sa gjorde nån skillnad. Men jag kan inte göra ett skit. Ingenting jag säger spelar nån roll.

Vill bara dra täcket över huvudet och vakna och inse att det var en dröm, en mardröm.. Kommer jag fixa det här.. igen...

:*(

Ja det var riktigt länge sen jag skrev här.. Mycket har hänt sen sist.

Jag har flyttat ihop med mannen jag träffade i våras, visst kanske det var lite för snabbt. Med tanke på vad som egentligen pågått... Hans ex håller på att jävlas, sätter en massa griller i huvudet på honom.  Vilket är för mig såklart superjobbigt, särskilt när allt funkar så j-la bra!!

Sista utspelet hade hon här i veckan, då de skulle diskutera deras gemensamma hus. Då säger hon bara att hon tänkt att dom skulle åka utomlands, med deras gemensamma barn!!! Jösses, hur tänker man då!! För nu har hon helt plötsligt kommit på att hon vill ha tillbaka sitt gamla liv!!!!!! Sen hade hon planerat att de skulle flytta ihop igen och då var så j-la omtänksam om mig. Vart jag skulle ta vägen, för det var juh synd om mig!!

Hon är sjuk i huvudet och jag hatar henne rent utsagt!!! Hon leker med människors känslor och liv!! HOn ska ta mig f-n inte lägga sig i mitt liv och definitivt inte låtsas att hon bryr sig om mig!!!

Sen får hon honom att tro att det handlar om barnen, vilket det inte har. Hon gör allt för att förstöra mellan honom och mig!!

Så allt har inte varit guld och gröna skogar, men det är jag juh van vid!! Det kan aldrig få vara hundra procent bra i mitt liv tydligen. Men jag har satt ner foten, vill veta vart han står. vill han tillbaka henne?? Han vet vilka konsekvenser det får, han förlorar mig och förmodligen sin son. Som vägrar flytta med honom i så fall, han skulle flytta till mig då..hehe..

Tycker det säger ganska mycket om vilken person hon är. Alla deras gemensamma vänner talar om hur mycket dom Inte gillar henne. Nu vågar dom göra det.

Han säger att jag inte behöver vara orolig, inte måla fan på väggen och ta ut några händelser i förväg. Men jag gör det för att skydda mig själv...

Klart jag funderar hur det kommer att sluta.. Men jag håller andan ett tag och försöker kämpa vidare, för jag vet att det är värt det..