Har inte skrivit på ett tag, det har hänt lite sen sist.

 Förre helgen var jag ut på After Work det var skoj. På lördagen blev det oplanerad utgång, tog det lugnt för jag skulle jobba på söndagen sen. Var ut med min vän V. Det hela slutade med att vi mötte upp mannen och hans vänner på Skybar. Vi pratade då om denna helg. Jag sa att jag kunde åka till honom, han sa då att jag var jättevälkommen. Men sen han att han kunde komma hit och vara här trots att jag jobbade....

Pratade lite med han på måndagen, frågade då om han funderat över att komma hit. Men det hade han inte haft tid med, att fundera alltså??*konstigt*

Fick sen ett sms i onsdags, där han skrev att han mådde dåligt och inte ville träffa nån. Nån måste juh vara jag då... Skickade tillbaka att han behövde inte alls komma hit och att vi struntar i allt för det känns som att jag bara tjatar om när vi ska ses.

Sen kröp det fram att han tyckte det var jobbigt att vi inte sågs ofta, han kände att han fick välja mellan vänner och mig, han sa oxå att han aldrig kommer flytta hit igen. Jag har Aldrig bett honom välja och jag har aldrig sagt att han ska flytta hit. Det känns så trist för vi har inte försökt riktigt tycker jag, men han är väl en sån som ger upp efter minsta motgång.

Han sa att det var lika jobbigt för honom som för mig, han tycker jätte mycket om mig och att jag är en kanontjej... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det där är bara ursäkter, går inte på det där, för det spelar juh ingen roll om han tycker om mig, för vi kommer juh alla fall aldrig träffas mer.

Men men så är det här i livet. Känner mig sårad och besviken, men nu är det bara gå vidare och njuta av livet. Leva mitt liv inte för någon annan...

Kram kram